Återigen lämnar du oss allt för fort kära oktober,
det känns som att jag glatt hälsade dig välkommen för blott några timmar sedan.
Det var du som tonade ner solens varma strålar på kvällen och visade vägen för höstvinden som nu greppar tag i mig och får mig till att vilja sväva iväg likt ett vilset löv påväg hem.

Det blev återigen en sen natt, fastnade i en hundragångersomgång med Luddis utav det där fantastiska patiensspelet som finns på msn. Där kan man prata om beroendeframkallande, det är ju livsfarligt. Tillslut glömmer man vad man håller på med och börjar tänka helt ologiska tankar som att ruter och klöver är samma sak och att spelet är sönder för att jag inte kan lägga min trea på nian!

Idag var det dags för sjukgymnastik igen. När jag kom in i omklädningsrummet stannade hela min värld och jag bara stirrade på den stora klockan på väggen och tusen tankar flög omkring i mitt huvud.


Det är bara några få dagar kvar av dig nu,
innan vi hälsar ljuva november välkommen.
Tack för den här gången kära oktober.

Jag ber om ursäkt om dethär inlägget blir relativt svamligt, men jag har nu valt att gå ut och berätta om mig själv på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare. Det här blir nog det mest ärliga och nakna inlägg jag någonsin kommer skriva, för nu kommer ni få veta saker som endast jag och ett antal väl utvalda personer tidigare fått veta, någonting som faktiskt  gjorde att jag fick en psykisk kollaps och fick gå på tunga mediciner väldigt länge..Just i dethär inlägget skulle jag uppskatta väldigt mycket om ni lämnade en liten kommentar så jag vet att ni har läst och att ni finns. Ni förstår säkert..

Jag tror att alla har sina små egenheter, det där lilla som gör just den där människan till den som han eller hon är. I vissa fall är det bara små saker man kan skratta åt och nästan göra lite narr utav sig själv, i andra fall finns det ju som bekant människor som inte kan leva en "normal" vardag just pågrund utav sina tvångstankar och tvångshandlingar. Jag befinner mig någonstans mittemellan de två, visst jag kan leva på som vanligt men en enda liten sak som går fel kan förstöra min dag totalt. Låt mig förklara.

Tiden, bara ordet gör mig nervös. Jag har alltid fått höra att jag är duktig på att hålla tiden, min mor behövde aldrig tjata mig ur sängen på morgonen för jag ställde min klocka själv osv. Men någonstans längs vägen blev det en besatthet som jag inte kan kontrollera.  Ett exempel, låt oss säga att jag ska åka och handla med min mor klockan 19.00 på kvällen.. Vilket kan tyckas vara en relativt enkel sak egentligen, men jag börjar stressa upp mig redan klockan ett för att jag inte ska hinna, eller för att jag ska missa henne, eller att hon ska behöva vänta på mig. I min värld finns det inte ens en chans att jag skulle hinna fram tills dess. Ett annat exempel är morgonrutinerna, skolan börjar kvart över åtta på morgonen. det tar ungefär 20 minuter att cykla ifrån min lägenhet till skolan. Men jag cyklar hemifrån lite innan sju, panik cyklar som en idiot enbart för att jag inte ska missa Helena som jag ska möta fem i åtta. Slut resultatet blir att jag sitter där kvart över sju och väntar.. Och jag gör hellre det, jag sitter hellre i en svinkall busskur och väntar i en timme än att stressa som ett fån för att vara där fem minuter innan bussen kommer.. 

Den värsta mardrömmen är om jag ska iväg. Jag har planerat ut precis vad jag ska ha på mig och skulle jag inte hitta just den tröjan river jag ner allt i hela garderoben och får total panik.. Sen stannar jag hemma eller gråter till Anders hittar min tröja..  Allt måste matcha, ner till minsta detalj. Det funkar inte att ha röda skor om man tex har rosa tröja, eller att vara totalt svartklädd och ha gula örhängen.. Herregud jag kan inte ens ha mina glasögon om jag inte har något annat svart på mig eftersom att bågen är svart.

Sen kommer vi till matlagningen som är en helt vetenskap för mig.. Jag älskar att laga mat men jag klarar inte av att ha folk runtomkring mig och framför allt inte att de vevar i mina grytor och kastruller för de vevar inte åt vänster eller i den takt som jag vill.. Att tvätta händerna är någonting som är helt otroligt viktigt för mig just under matlagningen, jag tvättar nog dem minst tjugo gånger under trettio minuter.  De blir aldrig rena nog i mina ögon.  Sen har vi ju det klassiska som faktiskt de flesta med tvångstankar och tvångssyndrom brukar känna av, allt måste vara jämt.. Jag skulle aldrig i min vildaste fantasi bara ha en kruka och en lampa i ett fönster. Inte heller olika krukor, oj ni skulle bara veta hur många krukor jag har köpt i mina dagar för att katterna rivit ner en utav dem. 

Allt måste stå rakt och det måste finnas en fast punkt. Jag kan t.ex inte ha den här ordningen "blomma - blomma - lampa", utan det måste vara "Blomma- lampa- blomma". Förstår ni? Saker omkring mig måste vara rakt , tavlor, musmattan, böcker, underlägg, kuddar..  Jag har släppt mycket på det sen jag träffade Anders, när jag bodde själv ville jag alltid sortera både brev och reklam i alfabetisk ording och så mycket det gick efter storlek..

Det kanske låter väldigt jobbigt att leva med allt dethär när man radar upp det såhär, men utan det så är jag inte jag..

Jaha, där får vi väl avrunda för dagen. Jag hoppas att ni uppskattar min ärlighet och öppenhet kring ämnet och att ni lämnar en kommentar nedan.

Såhär funkar det, Malin vaknar och gör allt hon ska, sen säger hon : Let´s blogga ffs!

Det är då hon funderar över vad hon har att säga idag och surfar in på google.se som för mig är heligt. Jag sitter där och skriver olika måfå saker som kan verka helt vilse. En efter en och bara snabbtittar på bilder, såhär kan jag sitta i flera timmar, om jag inte har något viktigt att ordna som läxa eller en nobelmiddag att gå på. I vilket fall där sitter jag och studsar runt, sen bara på en sekund ser jag en bild som framkallar en miljon olika känslor på en och samma sekund.. Där har vi det! In i photoshop snabbt som en höna bajsar och ordna dagens logo.. Ni förstår att det är känslorna som är det viktiga?
 Jag finner all min inspiration i mina känslor.

Idag var det dock ingen bild som skapade dagens logo utan ett email.. Jag tänker inte gå in på vad det stod men det satte igång det ena fyrverkeriet efter det andra i min hjärna och jag blev så arg så jag skrek rakt ut.. Men ett telefonsamtal senare och fyra mail så ordnade det sig, "förlåt, vi ber om ursäkt vi trodde bara.. ehm.. ja du förstår".. JA det gör du verkligen din myra, du ska inte tänka du ska fråga först! Säg inte vad jag ska tycka tänka eller göra!.. *muttra*
Okej sådär tuff var jag inte men nästaaan iallafall, ni som känner mig vet hur jag känner inför folk som har som högsta prioritet i livet att tala om för mig hur jag ska må, hur jag ska känna, tycka och vad jag ska göra. Inte så att jag har problem med auktoriteter, inte alls.. Jag tycker bara att respekt är A och O, and it works both ways you know...

Men sen medans jag gjorde logon så gick jag in och kollade ett annat mail som var så sockersött så jag fick ont i tanden, ni vet en såndär avsmittande positivitet så man nästan tittar ut i ösregnet och tycker det är bra att det regnar för då kan man testa sitt nya paraply?
Så då mailade jag tillbaka till snälla religionsfröken och skrev att jag tyckte hon var mysig! Men då hade jag ju precis sparat logon, men jag tänkte lägga in en liten blomma eller en söt geting enbart för henne. Aja, det fick ju stå med iallafall.

Jimmy Jansson och ramlösa
Solen skiner sådär härligt, men jag får se den enbart ifrån soffan. Jag var tuff som en pelikan igår efter sjukgymnastiken och menade på att detta var ju inget.. Men eller hur?
Dagens Malin är inte lika tuff, här sitter jag med en rygg som inte ens vill vara med lite på ett hörn. Men tacka gudarna för laptop och ramlösa för jösses! Så nu blir det ingen träning före torsdag då det är vattengympa igen, men denhär gången ska jag inte ha den där bikinin som var flera storlekar för stor, lagom roligt att hela tiden hålla i byxan för att den inte ska ramla ner när man ska sparka loss till "Jimmy Jansson - sommar nåt bla bla bla".  Hon sa att man kunde vara lite trött på kvällen men jag kände mig relativt pigg så jag tänkte som vanligt, äh inte då.. Klockan halv sex sov Malin som en gris, var vaken en timme för att äta och sen sa jag godnatt. Jag sov som en gris halv nio och sov hela natten igenom.. Vaknade inte ens av Lukas snarkande som jag vanligtvis brukar..

Ett gigantiskt hopp till nutid
Nu typ dog jag, Anders letade precis efter ett papper här i vardagsrummet, han stod och tittade i brevhögen och så säger han "Men haha kolla två godisbilar" när han säger detta har han givetvis den ena i munnen och jag vänder mig för att titta på honom och då har han HALVA av den andra bilen i munnen och jag gapar så stort så att en lastbil hade kunnat hoppa hopprep inuti min mun, anders fnittrar och säger "Jag kom på mig själv."

Nu ska jag kika om någon har svarat i engelska tråden på skoltjosan.. *kollar*

*pausmusik*

Nähä, inte det nej.. Hepp.. Jaha, ni får längta tills imorgon för då ska Malin äntligen komma ur mörkret och berätta om sina tvångstankar och liknande.

Tack för idag ,ta hand om er!

Vågar man verkligen, vågar jag verkligen dubbelklicka på den där julskivan som ligger i musikmappen och avnjuta klassikerna inom julmusik redan nu?

Jaa det vågar du Malin, vägra vara normal!
För hur man än vrider och vänder på det så är det bara två ynka månader kvar till julafton. Vilket skrämmer mig något helt otroligt mina vänner. För detta betyder att jag misslyckades med mitt nyårslöfte rejält. Det finns inga ursäkter, jag skulle varit färdig med allt mitt julklappshandlande om jag bara gjort som jag tänkte och lovade mig själv. Men hur skoj är det egentligen att handla julklappar i maj? Jag tycker att man ska stå i kö och svettas och vara arg på folk som tränger sig och på kassörskan som inte jobbar snabbt nog. Fast hon är ju bara människa och har inte åtta armar.. Men det är inte mitt problem just då. :P

Fast det är klart, lite tur har man väl ändå, man bor ju i en relativt liten stad och hur lång kö kan det egentligen vara? Vi kommer ju inte ens i närheten av att köa i flera miljoner timmar som alla stockholmare för att dra till med ett dumt exempel.

Nej usch jag älskar julen!
Det betyder familj, värme, gemenskap och glada skratt. Presenterna kan kvitta,
(TA DET INTE BOKSTAVLIGT MAMMA!) när man har en bror i Göteborg och en syster i Malmö så uppskattar man det på ett helt annat sätt när man träffas under en helg, en dag, en minut..  Det bästa på hela julafton är när vi sitter vid köksbordet sent på kvällen. Presenterna är utdelade och man mest varvar ner efter en underbar dag med en massa god mat och gott sällskap.. Det är då det händer, pappa går ut till sitt extra gömme och kommer med tre kinderägg. Ett till Maria, ett till Morgan och ett till mig.. Jag kan lova er att våra ögon skiner som aldrig förr just då. Varenda år är det samma procedur, Morgan och jag sätter ihop våra relativt snabbt och leker med dem en stund, varpå min syster börjar gråta för att hon inte får ihop sin och att det faktiskt är fel på hennes! Sen hjälper vi henne och då blir hon jättestolt för att hon faktiskt fick ihop den tillslut.

Jag sitter här och funderar på om man verkligen kan ha en julgran här hemma med alla de nyfikna liven, eller om man får resa upp den varje dag. Äh även om jag bara får ha en fesen gren med en röd rosett på så räcker det för att jag ska känna julglädje.. Det gäller att se det vackra i detaljerna och kunna se det på det stora hela eller hur? ;)

Sådär, årets första "julabstinens-blogg".. Tro mig, det kommer fler..

Vilken är er favorit av alla "jullåtsklassiker"?

Ta hand om er!

Ibland hoppar jag in i en fas där jag bara lyssnar på samma skiva om och om igen. Den här fasen kan hålla i sig i en hel månad ibland och jag tröttnar aldrig. Istället hittar jag något nytt att älska varje gång jag lyssnar på en låt. Det kan vara en detalj jag inte märkt av innan men när man går in i musiken och verkligen lyssnar hade inte låten varit fulländad utan just den där lilla detaljen.

Det finns alltid vissa band som jag alltid hoppar tillbaka till. Det spelar inte någon roll hur lång tid det tar men jag kommer alltid tillbaka till Sister Hazel, John Mayer och Toto.. Jag måste dock säga att det sistnämnda är lite otippat för att vara mig.. Men jag minns att min bror hade deras album och allt Morgan tyckte om tyckte jag om rent automatiskt. För han var det bästa i mitt liv och jag ville vara precis som honom.  Jag minns att han hade ett album med toto som han lyssnade på titt som tätt och så fort han inte var hemma lånade jag det och satt vid min skrivbord som jag fyllt med massa kastruller, jag tog ett par ätpinnar som vi fått ifrån en kina restaurang och sen tog jag ett par coola solglasögon och spelade för mitt liv.. Ibland lät det tillochmed riktigt (nja) bra! Ha i åtanke att jag var 5-7 år?

Det var även han som introducerade mig för Sister Hazel sommaren 2001.. Och det glömmer jag aldrig..
Min dåvarande pojkvän Micke lyssnade på en låt som var helt okej men jag la inte ner någon vikt på vad eller vilka det var.. Sen kom Morgan hem och skrek MEN DET DÄR ÄR JU MITT BAND VAFAN! Malin fattade noll och inget och han förklarade vilka det var och att de var helt bäst.. Sen dess är jag fast och i mina ögon kommer inget i närheten av dem.. Inget är lika äkta, rent eller harmoniskt.

Jaha ja.. Så räkor is da shit idag..
Min far ringde vid två tiden precis innan han skulle duscha sin vackra kropp (hans ord).
Släktkalas idag, spännande värre. Jag strejkar dock så det står det härliga till! :D
Pappa sa iallafall att de hade köpt räkor så jag var välkommen om jag vill ha.. men JA för tusan? Ser jag galen ut? Stora härliga svenska räkor som är likastora som Lukas.. *vattnas i munnen*

Så planen är att fixa och dona lite och sen bege sig dit vid sex tiden. Ska se om jag kan få några fina kort på vägen. Mitt lilla fotouppdrag igår misslyckades ju fem hundra ggr om. Men jag skyller nog på kameran, känns som att det är lättast?

Jaha.. Nej tack för idag.
Och på återseende mina vänner

Klockan blev mycket.
Jag fastnade i dethär med att ändra om bloggens utseende så jag glömde totalt bort att det fanns någoting som heter "klocka". Jag bollade ideér med min kära Lavali som också var på "ändra om" humör.
Så nu sitter jag här halv fem på morgonen och min fot värker som en hel arme med myror på skansens parkering.  Jag får nog ta och linda in foten imorgon, lika bra att vara på den säkra sidan.

Imorgon väntar en tidig start (Jaaa mamma jag är fullt kapabel till att gå upp klockan nio fast klockan snart är fem, kommer du inte ihåg hur det är att vara ungdom, sömn är inte nödvändigt!)
Jag ska iallafall sätta tänderna i svenskauppgiften och hoppas på det bästa, har jag tur smakar det päron.

Min syster ringde idag och jag blev så paff så jag fick nästan fundera vem det var först när jag såg hennes nummer på min telefon. Det var skönt att höra hennes röst, var allt för länge sedan nu.

Men svammel svammel svammel, jag uppdaterar lite senare när jag har något vettigt att skriva..

Malin, tack för inatt.. ehm... ja du förstår.. Jag älskar dig men det vet du!  *klappa på* Du är fin..